MINA BM RAPPORTER

I mammas mage               Ultraljud

Här tänker jag skriva in mina "resultat" efter att jag varit på besök hos barnmorskan Birgit Hedman på Märsta Läkarhus.

Vecka (fullgångna) 13 24 27 30 32 35 37 38
Vikt:    + 8 kg - + 14 kg - - + 18 kg -
HB: 120 103 - - - - 129 -
B-glukos: 5.0 4.1 - 5.7 - - 4.4 -
Blodtryck: 133/68 129/68 130/70 126/56 122/56 134/66 127/57 134/61
Fosterljud: - 142 145 145 124 149 146 145
Symfus-fundus: - 24 26 29 32 33 34 35
Fosterläge: - - - H/R H/R H/R H/Ru H/Ru

Besök 8 - 17/2 (v. 38+6)

En sista kontroll innan det är dags för Sudden att titta ut (hoppas jag...)!!! Allt såg prima ut, h*n är fortfarande inte fixerad, men det är inget tvång att de är fixerade. Bara de ligger "startklara" så är det ingen fara! Dvs, att den har vinklat huvudet ner mot bröstet. Dagens stora övning var att få hyra en TENS apparat. Det är alltså elektroder som man fäster på ryggen, där man har värk, och sedan kopplar till en stimulator. Superskönt!

Besök 7 - 6/2 (v. 37+3)

Ett tidigt morgonbesök hos Birgit blev det! Det var för att få en tid som passade Micke lite bättre så att han skulle få följa med. Vi började med att sticka i fingret för att kolla HB och B-glukos. De värdena såg jättefina ut och det var ju bra! Sen var det dax för vågen... hade haft lite ångest för det - men det var faktiskt ingen större fara, hade inte alls gått upp så mycket som jag befarade, skönt! Så fick jag hoppa upp britsen och låta Birgit mäta & känna hur lilla Sudden ligger. Magmåttet följer precis kurvan och Sudden låg som tidigare med huvudet neråt. H*n har vinklat huvudet rätt och är på väg neråt... Hon var lite osäker på om h*n var fixerade eller inte, men tyckte sig kunna känna att det gick att rucka något på det. Efter allt petande och tryckande på lilla Sudden så steg fosterljuden i höjden, men lugnade dock ner sig rätt fort till normal nivå igen! Sen var det dax för blodtrycket, och det såg oxå alldeles utmärkt ut! SKÖNT!

När man är i vecka 38 är det dax att sammanfatta graviditeten och prata lite om förlossningen. Vi sammanfattade graviditeten som bra! Det var lite tungt ett par veckor då jag hade ont & var orolig, men det har gått över så det känns ju bra! Nu har jag iofs ont igen, men det är lite mera naturligt.

Inför förlossningen känns allt bra, känner mig inte alls orolig! Jo lite... för att spricka mycket, men det ska jag försöka ha i åtanke dels genom att försöka föda stående och sen dessutom fortsätta smörja in mig med mandelolja. Talade om att jag vill undvika medicinsk smärtlindring så långt det är möjligt... är lite rädd för sprutor helt plötsligt.... har aldrig varit det förut, men jag tror att det blir för mycket "sjukhuskänsla" om man måste gå runt med dropp som man får om man tar epiduralbedövning.... Nåja, vi får väl se hur det blir! Ska i alla fall förmodligen hyra en TENS apparat, ska till MVC den 16:e och låna en - så vi får väl se om jag hinner få den....

Besök 6 - 22/1 (v. 35+2)

Det blev ett ganska snabbt besök detta oxå! Blodtryck kollades, vilket först verkade lite väl högt - men vid andra mätningen såg det bättre ut! När hon sen skulle kolla magen så var inte lille Sudden speciellt lugn *ler* H*n sparkade bort micken en gång.... Men allt var bra, och kändes bra, så det blir ett nytt besök om två veckor igen!

Besök 5 - 4/1 (v. 32+5)

Ett snabbesök, bara för att få magen mätt & höra den lilla därinne! H*n var inte riktigt lika aktiv som förra gången, förutom precis då hon la manicken mot magen och en buff precis träffade rätt så det bara sprakade i högtalaren... *ler* Ljuden pendlade väldigt upp & ner mellan 120 och 145, men 124 var det sista hon såg så det valde hon... Magen växer bra, den följer kurvan fast är lite större! Det beror förmodligen på min även annars så stora mage - men barnet är inte större än snittet. Hon gissade på en födelsevikt runt 3 kg, och det är ju skönt!

Besök 4 - 18/12 (v. 30+2)

Äntligen... senaste dagarna har varit fulla av oro, så det var skönt att äntligen få träffa Birgit igen! Vi började med stick i fingret för att kolla B-glukos, som såg bra ut. Sedan var det dax att kliva på vågen... 14 kg har jag gått upp... Jippi.... Ja ja, det blir viktväktarna sen så det är lugnt! Birgit frågade mig hur det var, och jag berättade då om min oro över att jag känner så otydliga sparkar. Hon lugnade mig ordentligt genom att berätta att hon inte heller hade känt så tydliga sparkar då hon väntade sitt första barn. Sen när hon kände på magen så sa hon att jag har stora muskler (man är ju vältränad.... he he) och då är det är svårt, näst intill omöjligt att känna av några ordentliga sparkar, så det var helt normalt! Jag fick även känna hur Sudden låg, och det var med huvudet ned, ryggen till vänster och fossingarna till höger. Så jag hoppas att jag kan lyckas få Micke att känna huvudet i kväll! När vi ruckat lite på huvudet så blev det riktigt med liv i magen, så när hon kollade fosterljuden sen så var dom först uppe i 170, men sedan "stannade" de på runt 145. Precis som förra gången! Hon sa oxå att det bara var att ringa om jag ville komma och höra fosterljuden istället för att gå hemma och oroa mig, så det känns ju tryggt! Hon gav mig en ny tid redan 4 januari för att gå och lyssna på fosterljuden och mäta magen! Jag blev så lycklig över att allt var bra, så jag ville bara krama om henne då jag gick därifrån!

Besök 2 - 6/11 (v. 24)

Denna dag har jag väntat på länge! Det känns som att alla andra har varit på BM-besök massor med gånger innnan, men inte jag... I alla fall så var det i dag min tur att få reda på hur allt stod till med mig & livet inom mig! Först stacks det i fingret för att kolla järnvärde och blodsockervärdet. Blodsockervärdet såg bra ut, men järnvärdet var för lågt. Så nu blir det till att knapra järntabletter. Jag har iofs gjort det sedan i slutet av september, men det var tydligen alldeles för svaga. Jag behöver 200 mg järn extra per dag, och de tabletter jag ätit ger mig endast 8 mg/st (äter 3 om dan). Så fick jag även hoppa upp på vägen - HUVA - 8 kg har jag gått upp, men men det är inget att bekymra sig om nu, det får vi ta sen efteråt... Blodtrycket var alldeles utmärkt, hade iofs varit hemma och vilat nån timma innan så det kanske gjorde sitt till??

Sen var det dax för att premiärmäta magen (Symfus-fundus mått), dvs måttet från blygdbenet tills livmoderns översta kant. Det mätte 24 cm, och var något högre än kurvan. Vilket kan bero på att barnet är lite större, eller att det kanske hade tänkt att ploppa ut tidigare.. Hoppas på det sistnämnda... Fast det var dock helt normalt att överstiga kurvan. Det viktigaste av allt, vi fick höra det lilla livets hjärtljud. Första tanken när hon satte på apparaten var - tänk om hon inte hör någonting, om det är helt tyst. Men det behövde jag såklart inte oroa mig för... För visst tickade det på för fullt därinne, lät som alla säger - som en travande häst! Ljuden pendlade mellan 138 och 146, och fastställdes av pappa Micke till 142. Tydligen var det väldigt vanligt att ljuden pendlade väldigt mycket, ner runt 110 och uppmot över 150, men vår bebis var väldigt regelbunden... Ska man lyssna till skrockandet så sägs det ju att om det är under 144 så är det en pojke, och alltså över 144 så är det en flicka. Kanske är Sudden en pojke ändå?? Spännande, vi får se vad det blir....

Besök 1 - inskrivning 16/8 (v. 13)

Micke och jag åkte dit, väldigt förväntansfulla inför denna dag! Kändes på nåt sätt som att nu skulle det äntligen bli bekräftat, en utomstående skulle inse att jag faktiskt var gravid. På detta besök togs en hel massa prover, urinprov, stick i fingret, stick i armvecket och en hel massa andra uppgifter fick vi meddela för Birgit. Hon gav oss ett beräknat datum, 15/2 och skickade en remiss för Ultraljud samt bokade in mig på ett läkarbesök.