GRAVIDITETSDAGBOK
"LIMPAN"

Beräknad födelse: 25 mars 2005

BM-rapporter

Torsdagen den 15:e juli (4+4)
Vet inte exakt hur länge sen det var jag slutade med mina p-piller, men det var ungefär 1,5 år sedan. Längtan efter ett syskon till Mathilda har vuxit med tiden. Till sist började jag fundera på om vi ens skulle kunna få ett barn till. Det kändes tröstlöst. Inte för att vi kämpade hårt, vi tog det som det kom, Mathilda blev ju till hur snabbt som helst. Totalt oplanerad i ett kort p-piller uppehåll. Så min tanke var att man bara behövde sluta med p-piller så skulle man vara gravid typ… Så enkelt var det inte.

Min sista ägglossning är jag rätt säker på att vi prickade in… och självklart har jag känt efter extra noga denna gång. Jag har varit ruskigt kissnödig för jämnan och chokladsugen. I dag kunde jag inte hålla mig längre – gjorde ett test som visar positivt… Blev inte särskilt förvånad, men ändå så var det väldigt svårt att ta in att det verkligen var ett plus som visades på den där stickan… Overklig känsla! Ropade med darrig röst på den blivande tvåbarnsfadern, och sprang genast upp med testet i högsta hugg och visade honom. Han blev glad, men trodde inte riktigt på det till en början. Fick försäkra honom att ett plus alltid är ett plus, och det kan inte visa fel.

Efter att vi ätit mat och tagit in beskedet så bubblade vi av lycka och ville berätta för hela världen typ… Finns ingen som helst anledning att vänta! Går något fel, så kommer ju ändå alla runt omkring oss få veta det.

Det var väl inte helt oväntat, men jag tror att alla blev väldigt glada för vår skull!

Tisdagen den 20:e juli (5+2)
Nu har det gått ett par dagar, och det börjar väl sjunka in att jag verkligen är gravid. Även om jag har lite svårt att tro på att det verkligen är så. Gjorde till och med ett test till i går morse, och även det visade såklart plus.

I helgen var vi och hälsade på vänner i Alingsås. Mådde faktiskt lite småilla på förmiddagarna, petade i mig lite kex och sen mådde jag bättre. På lördagen var vi på Liseberg. Var inte direkt sugen att åka nånting, det mådda jag för illa för. Precis samma sak då jag var på Liseberg sist, då var jag ju nygravid med Mathilda... Lustigt!

Jag är lite bekymrad över min övervikt, det är ju inte direkt gynnsamt att ha en massa extrakilon på sig då man är gravid. Fast nu är det lite för sent att göra nånting åt det, det enda jag kan göra är att fortsätta att äta sunt. Som tur var så har vi precis gjort en rejäl livstilsförändring och lagt om våra matvanor, så det är bara att fortsätta att följa det.

Onsdagen den 21:a juli (5+3)
Nu har jag beställt tid för inskrivning. Det blir torsdagen den 26:e augusti. Vi får en ny barnmorska denna gång, då vår tidigare har gått i pension.

Jag undrar om Mathilda känner på sig, eller märker på oss, att det är ett syskon på gång?! Hon pratar oftare och oftare om att hon vill ha en lillebror. Vi tänkte vänta lite med att tala om det för henne, i alla fall tills magen börjar synas tror jag. Kanske får hon följa med på inskrivningen. Hur som helst vill jag att hon följer med på ultraljudet. Hon brukar titta på Anki & Pyttefilmen då dom tittar på ett ultraljud och det tycket hon är jättekul.

Måndagen den 26:e juli (6+1)
Fy rackarns vad trött jag är idag... Första arbetsdagen efter semestern och jag känner mig som en död sill. Undrar om det är den stora tröttheten som slagit till? 

I morse fick jag känna på att må lite illa dessutom. Gick upp alldeles för tidigt, och åt ingen frukost hemma. Väl på jobbet så fick jag ta en macka på studs för att få bort illamåendet.

Jag funderar på om jag ska ta och ringa barnmorskan på Juno-mottagningen nu innan inskrivningen, eller om jag ska vänta tills efter inskrivningen. Det känns som att oron börjar sätta in och det skulle kännas skönt att ha tagit kontakt med Juno igen. Funderar en hel del på förlossning redan. Vet inte om jag vågar försöka med en vaginal förlossning igen. Är så rädd för att mardrömsupplevelsen då Mathilda föddes ska upprepas. Vill ju få ett fint minne av förlossningen.. Jobbigt!

I går kväll när jag skulle sova så kändes det förresten obekvämt att ligga på mage... Kan man redan känna av den växande livmodern? Skumt...

Onsdagen den 4:e augusti (7+3)
Jag känner mig verkligen totalt ogravid. Det känns bara som att mensen ska dyka upp när som helst, som att jag bara inbillar mig allting. Jag har lite svag molande värk i magen, men det är väl som det ska vara antar jag?! Jag har knappt nåt illamående alls, bara om jag inte äter frukost vid rätt tidpunkt. Jag är även lite äcklad av mat emellanåt. Har väldigt svårt för att laga mat och så... Inte så att jag känner mig illamående, utan jag är bara inte sugen. Det kanske iofs är gravid-tecken nog? Hmm... Nåja, jag har testat positivt och jag har inte fått mens - alltså borde jag väl kunna lita på att jag är gravid på riktigt eller hur? 

Söndagen den 8:e augusti (8+0)
Tycker tiden går alldeles för långsamt... Jag fortsätter att känna mig ogravid. Är dock fortfarande äcklad av mat. Tanken på grillad mat eller kött får det nästan att vända sig i magen på mig för det mesta. Fast vissa dar känner jag inte alls så. Märkligt!

Lördagen den 14:e augusti (8+6)
I morgon går jag in i vecka 10, känns lite som en milstolpe faktiskt! I det stora hela mår jag bara bra. Fast jag oroar mig rätt mycket. Det finns väl både fördelar och nackdelar med att läsa och skriva på olika vänta-barn-forum. Så här i början är det ju väldigt många som faller bort pga missfall. Speciellt ett missfall har gjort mig väldigt, väldigt lessen och jag tänker väldigt mycket på det drabbade paret. Samtidigt som jag är väldigt lessen för de som drabbas så funderar jag mycket på varför vi ska klara oss.. Fördelen med att vi fick veta om Mathilda så sent, var ju att man fick många veckor gratis... Väntan blev inte så lång, och jag hann inte oroa mig lika mycket som denna gång. 

Hur mår jag då?
Börjar med maten....
- Om jag äter frukost i bra tid, så mår jag inte det minsta illa. Däremot mår jag genast illa om jag dröjer lite för länge med att äta. Fast det går över så fort jag fått något i mig. 
- Lunchen är det värre med. Har noll sug, och äter för att jag måste. Klarar inte av riktig mat, utan det blir mest kräm, fil eller sånt. Häromdagen tänkte jag att en sallad vore perfekt. Hämtade in en sallad med rostbiff och potatissallad och öppnade upp den. Fick världens avsmak så fort jag fått av locket.. Det gick bara inte att få i sig en tugga... Det var bara att vända om och hämta nåt annat att äta.
- Middagen funkar rätt okej, bara jag slipper stå och laga den själv...  Har avsmak för "helt kött", typ grillade köttbitar och sånt. Men i övrigt klarar jag nog det mesta... 

Har gått ner tre kilo sen jag blev gravid. Känns rätt så bra, i och med att jag har så mycket att ta av...

På kvällarna och nätterna känner jag mig väldigt gravid. Hörde nån som sa att det kändes som att sova på en apelsin, och det var en bra beskrivning. Jag sover ju helst på magen, och det känns redan som att det är något som tar emot. Den högra sidan känns det mest på. Jag har inte speciellt ont i brösten, men däremot i bröstvårtorna. Där har jag vansinnigt ont... Får vända mig om jätteförsiktigt, annars gör det för ont. 

Senaste veckan har jag haft rätt så ont i magen. Inte så där vansinnigt ont, men lite obehagligt ont. Det är väl troligtvis en kombination av trög mage och växande livmoder kan jag tro, men givetvis kan jag inte låta bli att oroa mig lite. Minns inte att det kändes så med Mathilda, men det gjorde det säkert...

Onsdagen den 25:e augusti (10+3)
Det går rätt fort ändå nu... Tycker inte riktigt man hinner känna efter på samma sätt som förra gången. Tänk att jag är redan i vecka 11... Återigen måste jag skriva att jag känner mig totalt ogravid om dagarna. Jag mår precis som jag brukar, magen har inte växt, brösten känns precis som vanligt och jag har inte gått upp ett gram. Fast på nätterna känner jag att det är obekvämt att ligga på mage speciellt på höger sida.

Den gångna helgen var vi i Kalmar, och när vi åkte bil ner i torsdags kväll så kändes det väldigt annorlunda i min mage. Jag kände rörelser... Alla säger att det är helt omöjligt att känna något så tidigt, och att det måste varit tarmrörelser jag känt. Fast jag tyckte att det kändes precis som om den lill* i magen skulle ha gjort en kullerbyta, så kändes det... Tänk om det är flera?! Nu har det ju dykt upp tvillingar i släkten och det sägs ju vara ärftligt... Spännande! Ska i väg på inskrivning i morrn. Tänker ta upp min oro för att fostret inte är vid liv.. Har läst och hört om så många som drabbats nu, jag blir rätt orolig.... 

Mina aktuella siffror
Dagens datum är 2004-08-25
Du har gått 73 fulla dagar (av 280).

Du är i första trimestern (av tre)
Du är i 3:e månaden (av 9 - kalendermånader)
Du är i 3:e gravmånaden (av 10 - lunarmånader)
Du är i 11:e veckan (av 40)
Du är i v10+3 (av 40+0)

Torsdagen den 9:e september (12+5)
Det händer inte så värst mycket... Jag känner inget särskilt, och allt har lunkat på som vanligt. Men en extremt kul sak har hänt! En väldigt kär vän har berättat för mig att hon väntar barn.... Bebisen är beräknad att komma precis en månad efter vår bebis... Helt fantastiskt kul! Jag är sååå glad!!!

Idag har det förstås hänt något fantastiskt! Vi var på läkarundersökning på MVC i morse. Pratade ganska mycket om förra förlossningen. Tårarna började trilla. Det var länge sen jag grät när jag pratade om förlossningen, men idag brast det...  Doktorn var urgullig och verkligen trevlig. Berättade för henne om min oro för att bebisen inte skulle vara vid liv. Fick lägga mig i gynstolen och göra en undersökningen. Livmodertappen såg bra ut och livmodern kändes normalt stor. Doktorn tyckte att det var lika bra att kika lite på bebisen oxå, så jag fick göra ett vaginalt ultraljud!!! Kände mig fullkomligt skräckslagen till en början, räknade inte alls med att få se en levande bebis. Men tack och lov hade jag totalt fel..... Där inne i magen låg en livs levande liten bebis och sparkade med benen och viftade med armarna. Det såg ut som att h*n låg och kliade sig i huvudet. Sött! 5,4 cm lång var den lille pluttisen, och det stämde bra med hur långt gången jag är...  Micke är helt säker på att han såg en snopp... *fniss* Jag vet inte om jag tror riktigt på det... Vi får väl se om han har rätt eller inte.... Jag kände mig väldigt lättad då jag hade fått se bebisen! Åh, det kändes fantastiskt

Mina aktuella siffror ser ut så här:
Dagens datum är 2004-09-09
Du har gått 89 fulla dagar (av 280).

Du är i första trimestern (av tre)
Du är i 3:e månaden (av 9 - kalendermånader)
Du är i 4:e gravmånaden (av 10 - lunarmånader)
Du är i 13:e veckan (av 40)
Du är i v12+5 (av 40+0)

Torsdagen den 7:e oktober (16+5)
Dagens datum är 2004-10-07
Du har gått 117 fulla dagar (av 280).

Du är i andra trimestern (av tre)
Du är i 4:e månaden (av 9 - kalendermånader)
Du är i 5:e gravmånaden (av 10 - lunarmånader)
Du är i 17:e veckan (av 40)
Du är i v16+5 (av 40+0)

Äntligen kan jag skriva här igen. Har haft problem med datorn i nära en månad nu... Men nu är jag som sagt på banan igen. Jag har mått otroligt bra, har känt mig totalt ogravid och precis börjat noja över att det inte fanns något liv i magen... Men så igår (6/10) så kände jag bebisen röra sig för första gången! Underbart häftigt!

Har fått tid för både UL och för ett första samtal på Juno-mottagningen. 18:e resp 20:e oktober är det dax. Spännande!

Fredagen den 15:e oktober (17+6)
Jag tycker att det känns som att tiden går fort! Veckorna springer i väg...  Hur skönt som helst!
Jag tänker inte så där jätteofta på bebisen i magen, det känns helt annorlunda nu mot när jag väntade Mathilda. Man hinner inte tänka lika mycket antar jag....

Fast det har ändå börjat bli lite jobbigare nu, nätterna känns jobbigare. Jag sover rätt dåligt, har svårt att hitta en skön ställning att sova i, vaknar av att jag är kissnödig.

Jag har även fått nästäppa, fått ont i svanskotan och börjat känna av att det gör ont i fogarna.

På måndag är det dax för ultraljud. Jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning. Ska bli väldigt spännande, samtidigt som jag är rädd för att något ska vara fel... Återkommer med en rapport.

Tisdagen den 19:e oktober (17+4 igen...)
I går var det dax för ultraljud. Jag tyckte det var skönt att vara ute i god tid, så vi gled in på ultraljudsenheten på Karolinska redan 10:40 och vid hade tid 11:00. Givetvis var det sjukdomar bland personalen, så det var förseningar i schemat. Vi fick vänta ända till 11:45 innan vi fick komma in... Gissa om jag hann bli nervös under tiden...  Var och kissade två gånger... Skulle försöka hålla mig, men det gick bara inte.

Blev hämtad av en BM som släppte in oss på ett rum, och bad oss vänta. Jag satte mig ner och började knäppa upp byxorna. Då kommer barnmorskan tillbaka och säger att det blivit lite fel, att det var en annan BM som skulle göra ultraljudet på mig. Så det blev till att byta rum. Barnmorskan började med att skriva in mina uppgifter innan hon började undersökningen.

När hon började att titta på den lilla fattade jag ingenting, jag hängde inte med för fem öre. Tyvärr så var det lite svårt att se för mitt gamla snittärr skymde sikten litegrann. När hon sen började förklara vad det var man såg, så fattade jag lite bättre. Det hade hänt en hel del med ultraljudsapparaten sen sist, och nu såg hon mycket mera noggrant. När hon undersökte hjärtat blev jag lite hispig, för hon höll på och kikade så himla länge så jag började undra om det var något fel. Men hon var rätt snabb med att berätta att utvecklingen gått framåt, och att dom tittade mycket mera noggrant nu mot vad dom gjort tidigare.

I magen ligger alltså en till synes frisk liten bebis, blev flyttad sex dagar till 25:e mars (ist för 19:e mars). Bebisen låg rätt stilla, men viftade lite med armarna i alla fall. Barnmorskan uppfattade en liten gäspning oxå. Hon såg även hur h*n spretade med sina små fingrar och tår. Fantastiskt!
Tänk; vi ska få en bebis igen! Är det inte otroligt?!

Väl hemma så visade jag bilderna för Mathilda, och hon sa att nästa gång ville hon följa med till sjukhuset för att ta kort på bebisen i hennes mage. Sen sprang hon och hämtade fotoalbumen från då hon var bebis, dom var mer intressanta. *ler*

För övrigt är det väl bara att inse att jag fått foglossning... Jag har ont i blygdbenet och ont i svanskotan... Tack och lov så är det rätt lindrigt, får hoppas att det inte blir så mycket värre... Det är ju ändå ett bra tag kvar....


Huvudet till höger, en liten arm, kroppen (ryggraden syns i vitt) och ett ben. Söt va?! *ler*

Dagens datum är 2004-10-19

Dom aktuella siffrorna:
Dagens datum är 2004-10-19
Du har gått 123 fulla dagar (av 280).

Du är i andra trimestern (av tre)
Du är i 4:e månaden (av 9 - kalendermånader)
Du är i 5:e gravmånaden (av 10 - lunarmånader)
Du är i 18:e veckan (av 40)
Du är i v17+4 (av 40+0)

Onsdagen den 20:e oktober (17+5)
I dag har jag varit och pratat med en barnmorska på Karolinskas Junomottagning. I morse och i förmiddags var jag rätt inställd på att ett planerat snitt var det enda rätta, men medan jag satt där och pratade med barnmorskan och bölade då jag berättade om förra gången så tändes ändå gnistan. Varför skulle det inte gå bra denna gången? Får jag bara rätt stöd och peppning så... Jag var ju så nära, så nära sist... Det var ju bara en ynka centimeter kvar när Mathilda blev dålig och jag blev tvungen att snittas...

Hmmm... lär hinna älta det här många gånger fram och tillbaka innan det är dax...
Ska tillbaka till Juno om en månad igen.

Lördagen den 30:e oktober (19+1)
Snart halvvägs - tiden går rätt fort - men ändå inte...  Den får gärna gå snabbare!
Jag har en envis nästäppa, det är väl en kombination av förkylning och vanlig graviditetsnästäppa. Jobbigt! Har rejäla nysattacker vareviga kväll.

Foglossning har jag jag, det känns till och från. Vissa gånger gör det asont när man reser sig från sittande eller liggande. Blä! Hoppas det inte blir alltför illa.

Vill känna av bebisen mera... Jag känner knappt något. Lite bubbel då och då, men jag är inte ens säker på att det är bebisen jag känner av. Trist!

För övrigt så är jag helt inställd på att det är en tjej jag har i magen, vet inte varför, det känns bara så.

Söndagen den 31:a oktober (19+2)
Micke satt och kollade almanackan för nästa år i morse och funderade över varför fredagen den 25:e mars (vår bf-dag) var en röd dag. Insåg att påsken ligger väldigt tidigt nästa år och att bebisen alltså är beräknad till långfredagen. Kul! Det vore ju kul att liva upp långfredagen med bebis-ankomst... Fast jag räknar inte direkt med att bebisen är punktlig. Den som lever får se!

Tisdagen den 2:a november (19+4)
Efter en fight med Mathilda i affären kändes magen tung och stramade. Jobbigt!
När Mathilda skulle gå och sova i dag så fick jag en stor kram och puss, så kom hon på att hon även ville ge bebisen en kram och en puss. Så hon kramade om magen och pussade på den.... Sött!

Fredagen den 5:e november (20+0)
Halvtid idag! Nu börjar nedräkningen... 140 dagar kvar till bf...
Nu vill jag bara att bebisen ska börja leva om lite mera. Jobbigt att känna så lite, man inbillar sig ju det värsta....

Måndagen den 15:e november (21+3)
Tiden går. Magen börjar röra på sig mer och mer. Härligt! Fast jag vill att det ska kännas ännu mera...

Har varit på det andra samtalet på Juno i dag. Känns jättebra! I dag blev det inte lika mycket tårar, men det blev ändå en hel del. Vi gick igenom allt som hände förra gången, och det var skönt att få höra att även barnmorskan tyckte att vi blivit illa behandlade och att vi hade haft maximal otur med allt. Det känns som en bekräftelse!

Nu börjar jag känna mig förväntansfull inför förlossningen. Underbar känsla!

Mathilda är jättego mot magen. Hon pratar en himla massa om bebisen, om att hon ska gosa med bebisen och pussa på den när den kommer ut osv. Det är så underbart att se och höra! Gullegumman!

Onsdagen den 17:e november (21+5)
Bebisen och jag har varit på vår första konsert ihop! Marit Bergman blev det.. Mathilda fick ju lyssna på Kent då hon låg i magen....

Jag har börjat få halsbränna, härligt!
Dessutom känns det som att magen börjat trycka upp saker och ting i magen redan. Känns som att det är något som tar emot då jag sitter ner ifall jag inte sträcker på ryggen.

Söndagen den 28:e november (23+2)
Det rör på sig... Tiden går förvånansvärt fort! Jag börjar känna av den lille i magen mer och mer, och det känns tryggt och skönt. Det är inga hårda sparkar eller nåt sånt, bara lite lagom mysigt buffande.

Var hos barnmorskan i fredags och det gick väl bra. Var inte så där överdrivet intressant. Dagis var stängt så Mathilda fick följa med. Tog med mamma oxå, i fall Mathilda skulle lessna. Det var nog en smart idé för Mathilda var helt ointresserad. Hon hade pratat länge innan om att hon skulle följa med och lyssna på bebisen, men det var som sagt inte så intressant. Fosterljuden hördes inte så bra, antar att det är övervikten som ställer till det?! Men den lill*s hjärta slog i alla fall 140 slag/minut.
Alla värden såg bra ut. Behövde inte ställa mig på vågen denna gång. Fast jag vet att jag har gått upp de 5,1 kg jag gick ner i början. Så nu ligger jag på plus/minus noll från startvikten. Ännu kan jag ha mina vanliga byxor - även om några börja bli trånga. Jobbigt! Har bara hittat ett par mammabyxor som passar. Nu när jag skulle köpa ett par nya så var dom slut. Typiskt!

Förresten så berättade barnmorskan att jag ska få göra ett tillväxt-ul för säkerhets skull i vecka 32. Om bebisen blir för stor så vågar man inte chansa på en vaginal förlossning. Jag trodde bara att man skulle göra detta om magmåttet blev för stort, men tydligen ska det göras i vilket fall som helst.

Mathilda pratar väldigt mycket om bebisen, och längtar massvis. På dagis häromdagen hade en pojke som nyss blivit storebror sagt något om sin lillasyster. Då säger Mathilda; "Jag har oxå en lillesyster". Dom andra blev lite förvånade och väntade på fortsättningen, Mathilda sa med förståndig röst "Ja, fast hon har ligger fortfarande kvar inne i mammas mage"... Skruttan! Hon kommer bli världens bästa storasyster!

Lite siffror:
Du har gått 163 fulla dagar (av 280).

Du är i andra trimestern (av tre)
Du är i 6:e månaden (av 9 - kalendermånader)
Du är i 6:e gravmånaden (av 10 - lunarmånader)
Du är i 24:e veckan (av 40)
Du är i v23+2 (av 40+0)

Onsdagen den 1:a december (23+5)
Jisses! I dag har det satt fart i magen... Det har varit rörelser hela dagen, och en hel del hickande. Har till och med kunnat känna rörelser utifrån. Mysigt!

Söndagen den 5:e december (24+2)
I fredags var det en jobbig dag. Jag hade små sammandragningar precis hela dagen. Jag antar att det var det i alla fall... Det kändes inte så mycket i magen, men i ryggen. Det kom som små körare i princip hela dagen. Urjobbigt! Jag hade inga som helst förvärkar med Mathilda, så det här var helt nytt för mig.... Men men, det är väl inte helt ovanligt att man har en massa förvärkar?!

I går inhandlades de första kläderna till bebisen.... En body och ett par byxor..... Längre än så här kunde jag visst inte hålla mig!

Så här stor är magen nu! Jag som inte har tyckt att jag har så särskilt mycket bristningar....
Oj så fel jag hade.... Här ser man ju rätt tydligt alla bristningar!

Måndagen den 13:e december (25+3)
Nu har det tagit fart ordentligt i magen. Härligt! Jag känner av bebisen mer och mer för varje dag, och det känns tryggt. Nu känner man buffar utifrån - även om Micke inte kunnat känna något ännu.

Bebisen verkar vara en liten hickig typ. Minst en gång om dagen har den hicka i alla fall.

Blev lite snopen häromdagen då jag märkte att det kom råmjölk ur tuttarna! Fniss... Så var det inte alls med Mathilda, där kom inte en droppe förrän efter förlossningen.

I dag har jag gått en hel del i rask takt fram och tillbaka i korridorerna på jobbet och det känns i magen nu på kvällen... Aj aj, det stramar och drar!

På onsdag har jag nått en "magisk gräns", då är det 100 dagar kvar till BF. Otroligt!

Lördagen den 25:e december (27+1)
Huga... Nu börjar det bli jobbigt.... Magen känns tung, det värker i fogar och bäcken då jag går... Fötterna har börjat bli elefantstora osv....

Jag oroar mig lite då och då, för jag tycker jag känner av den lill* så himla lite... Fastän jag minns att det var precis likadant med Mathilda så kan jag inte låta bli att oroa mig. Tycker att "alla andra" har bebisar som sparkar som galningar, men så är det verkligen inte för mig...

Det positiva är att tiden faktiskt går väldigt fort! I morgon är det 89 dagar kvar till BF.

Förresten, så har jag börjat svänga lite i tron om vad som döljer sig därinne. Har hela tiden varit övertygad om att det är en liten tjej, men jag är inte lika säker längre...
Har kommit på mig själv med att prata med och om magen som om det vore en kille, plus att jag drömde att vi fick en kille häromnatten.... Spännande! Jag är olidligt nyfiken!

En sak jag tycker är jävligt jobbig, det är när folk runt omkring säger "Bara det blir en kille den här gången....". Ehh... varför då? Måste man ha en varje? Har man inte lyckats annars, eller? Jag kan helt ärligt säga att för mig har det ingen som helst betydelse, jag blir precis lika glad för en tjej till som jag blir för en kille.

Namnfrågan är fortfarande olöst, och vi har väl iofs inte lagt ner nån större energi på det ännu... Mina favoriter är i alla fall Alice och Melker!

Samtalen med barnmorskan på Juno-mottagningen fortskrider. Det känns riktigt, riktigt bra. Än så länge känner jag mig inte det minsta nervös för en ny förlossning, enbart förväntansfull!

Ska till barnmorskan på MVC på måndag, så får vi se vad hon säger om tillväxtultraljudet. Sist sa hon att hon skulle skicka en remiss för ett ultraljud i vecka 32. Vi får se om hon gjort det ännu.....

Fredagen den 31:a december (28+0)
Årets sista dag och jag går in i vecka 29 i dag!
I söndags kväll kände jag mig orolig, hade inte känt något av bebisen på länge tyckte jag. Brukar alltid känna av bebisen framåt elvatiden på kvällen, men hur mycket jag än knuffade och tryckte så fick jag inget livstecken. Som tur var så hade jag tid hos barnmorskan på måndagmorgon, och kunde bli lite lugnad där när jag fick höra på hjärtljuden som var helt normala.

Efter besöket hos barnmorskan var det full rulle i magen. Skönt!
För övrigt var väl inte besöket så där jättegivande. Barnmorskan är verkligen jättetrist, och säger inte särskilt mycket. Hon tog ett blodprov för att kolla b-glucos och det såg bra ut, sen så mätte hon magen och lyssnade på fosterljuden och även det såg bra ut. Hon skickade en remiss till KS för tillväxtrultraljud, och det gick verkligen undan. I går fick jag kallelsen, så den 1:a februari ska vi få titta på bebisen igen och se hur stor den är.

Jag har konstaterat att magen blir mer och mer lik en killmage och det känns lite spännande! Jag är så ruskigt nyfiken.....

Torsdagen den 13:e januari (29+6)
I morgon har jag gått 30 hela veckor! WOW! Nu känns det verkligen som att nedräkningen börjat.
70 dagar kvar till bf, och lite drygt 30 arbetsdagar kvar. Känns himla bra!

Kroppen börjar bli ordentligt tung, och det är jobbigt att sova och att gå. En del dagar känns okej, medan andra dagar är urjobbiga!

Det känns som att den stora oron har slagit till nu oxå. Nu när man gått så lång tid så längtar man så extremt mycket efter att få träffa den där lilla filuren som gömmer sig därinne. Nu får inget hända... Är orolig för att något ska hända under de sista tio veckorna eller för att något ska gå snett vid förlossningen eller för att det ska vara något fel på vår lilla bebis....

Jag försöker tänka på att jag kan inte påverka det ändå, så det är ingen idé att oroa sig... men det är inte så lätt alla gånger....

För övrigt tror jag ändå att det är en tjej som bor där inne i magen. Spänningen är olidlig.....

Tisdagen den 18:e januari (30+4)
Jag är inne i vecka 31 nu och det känns så fantastiskt bra!
Fast precis som jag skrev sist så har den oron slagit till och jag är ruskigt rädd för att något ska få snett. Usch!

I dag har busbebben rört på sig en himla massa, men jag känner ändå sällan några riktiga sparkar och det är rätt frustrerande. Jag vet att det är helt normalt, och att det var likadant med Mathilda - men jag tycker ändå det är så himla jobbigt att inte kunna känna av dom riktiga sparkarna :(

Har haft ont på ett ställe på magen idag, och det har jag oroat mig lite för. Hoppas det släpper, annars får jag nog ta och kolla upp vad det är som gör ont.

I söndags plockade jag fram alla bebiskläder med lite hjälp av Mathilda. Jisses så söta dom små kläderna är...  Ska vi verkligen ha en sån liten bebis hos oss snart? Är det möjligt? Tyckte vi hade väldigt lite byxor och sånt, så jag kommer nog få köpa en del ändå... Ja ja, jag vet att vi hade kläder så det räckte och blev över till Mathilda - men ändå.... Jag vill ju få köpa lite mer snuttiga kläder... Skulle det bli en kille får vi absolut köpa kläder - för de byxor och dressar vi har är verkligen tjejjiga...

Jag längtar oerhört mycket till att sluta jobba och få gå hemma själv om dagarna. Det känns som om jag behöver få tanka lite "egen-tid" innan det är dags att bli tvåbarnsmamma. Dessutom känner jag att boande-lusten är stark och jag ser fram emot att få gå här hemma och rensa och pula och bara vara... Fy sjutton vad skönt det ska bli!

Måndagen den 24:e januari (31+3)
I fredags var jag hos barnmorskan och blev ruggigt besviken. Jag hade ont i magen i flera dagar förra veckan och kände mig rätt orolig. Insåg sedan att det var i ett av mina "titt-håls-ärr" det gjorde ont, och antog att det var normalt att det kunde göra ont. Ville ända få det bekräftat och frågade barnmorskan om det var normalt. Men se det kunde hon inte svara på, hon hade ingen aning. Hon tyckte att jag kunde ju fråga om dom kunde titta på det när jag gör UL nästa gång... Det var 1,5 vecka kvar tills dess att jag skulle göra UL och det känns ju förstås lite lång tid att vänta om man är orolig.... Nu har jag hört från andra som haft ont i sina ärr, så jag kände mig lugn ändå. Men man tycker ju att barnmorskan ska kunna svara på en sån sak, och om hon inte kan det så bör hon ju ta reda på det tycker jag!

Tycker oxå att det är konstigt att det tas så lite prover denna gång. Mitt järnvärde kollades för tio veckor sedan, och det borde väl kollas igen? Men det gjorde hon inte.

Hade även trott att vi skulle prata lite om vikten, i och med min övervikt, men hon har inte kommenterat vikten alls. Jag fick väga mig på inskrivningen, men inget mera sen dess.

När hon ska kolla fosterljuden så tar det alltid en himla tid innan hon får till nåt bra, och det kan väl säkert oxå ha med övervikten att göra - men när jag frågade om det hade det så sa hon att det trodde hon inte. Känns jättejobbigt varje gång man ligger där och svettas och undrar varför man inte kan höra något. Nu ifredags så sa hon att fosterljuden var 134 - men det hon skrev i journalen var 124. Undrar vilket som stämde?

När hon mätte S/F-måttet fick hon inte heller till det, och hon verkade vela mellan 27 och 29, men det hon skrev i journalen var 30... Det känns inte helt säkert! Slutligen skulle hon känna hur bebisen ligger, men det kunde hon inte heller känna.

Över huvudtaget så känns hon så himla osäker, och ger inget som helst förtroende. Man skulle kunna tro att hon är helt oerfaren, men så är nog inte fallet för hon är säkerligen över 60 år och har säkert jobbat ett par år som barnmorska....

Jag har ju hela tiden känt mig skeptisk till att ha henne som barnmorska, men hade tänkt att stå ut... Men nu vete tusan om jag  står ut... Jag ska ringa och höra om det finns chans att byta trots att det inte är så lång tid kvar nu....

För övrigt känns det bra med magen. Det rör på sig rätt mycket och det känns bra! Vi längtar nog väldigt mycket allihopa! Mathilda är urgullig med magen och det känns så mysigt att se... Tycker det ska bli så himla spännande att se hennes reaktion på bebisen....

Söndagen den 30:e januari (32+2)
I tisdags ringde jag och bytte barnmorska. Det var inga som helst problem, och det känns så himla bra. Fick en tid hos den nya barnmorskan om två veckor. Jag har hört mycket positivt om henne, så jag hoppas att det kommer att bli bra.

Jag har börjat få fruktansvärt ont i höfterna nu. Det är skitjobbigt att sova, jag kan bara ligga på sidan och då värker höfterna så otroligt mycket efter ett par timmar. Senaste nätterna har jag vaknat mitt i natten och legat vaken med värk och inte kunnat somna om. Blä!
Att vända sig om i sängen är som ett stort omöjligt projekt. Det gör såå ont!

I dag har vi plockat ner en massa bebissaker från vinden och börjat tvätta upp. Alla tygdelar till vagnen, överdraget till babyskyddet, spjälsängsskyddet och lite leksaker har vi nu hängandes på tork här hemma. Mysigt! Det börjar närma sig nu.....

I dag har vi även kunnat enas om två flicknamn. Så nåt av dessa två blir det väl om det blir en tjej. Blir det en kille blir det värre... Där kan vi verkligen inte enas om något som känns bra... Men det löser sig nog tids nog!

På tisdag är det dax för tillväxtultraljud och på onsdag ska jag till Juno-mottagningen igen.

Tisdagen den 1:a februari (32+4)
I dag var det dax för tillväxtultraljudet! Klockan tio i förmiddags var vi på plats på Karolinska. Jag var lite nervös och pirrig innan. Tänk om dom skulle se något fel, eller om bebisen skulle visa sig vara för stor....

Vi hade en kandidat med in på rummet, så det känns som att det blev en väldigt nogrann undersökning. Var sååå nyfiken och var nära att fråga vad det var för kön - men jag lyckades hålla mig.... Allt såg bara bra ut, bebisen beräknas väga 2078 gram nu i vecka 32+3 och det är -1,3%. Växer den som den ska sista tiden så förväntas den väga runt 3500 gram när den föds. Skönt!!! Då blir det inte snitt av den anledningen i alla fall....

Min oro nu (måste ju ha nåt att oroa sig för...) är att bebisen inte ska hinna vända sig. Just nu sitter den upp..

Lördagen den 5:e februari (33+1)
Shit vad mina fötter är svullna nu. Usch, det är inget skönt alls!

I onsdags var jag på Juno-mottagningen och pratade med "min" barnmorska igen. Jag hade lite läxa till denna gång, nämligen att skriva ned mina tankar, känslor, rädslor och övriga funderingar inför förlossningen. Jag hade väl i stort sett skrivit ner allt som kan hända, och jag måste erkänna att jag känner mig lite rädd inför vad som komma skall - men samtidigt väldigt förväntansfull.
Barnmorskan tyckte att jag hade väldigt sunda och kloka funderingar, och att det var positivt att jag vågar ta upp dessa saker och inte bara stänga in dem i huvudet.

Vi pratade massor om förlossningsförloppet och mina önskemål och förhoppningar. Det kändes lite läskigt, för det känns verkligen nära nu! Vi kom fram till att jag var redo för förlossningen nu, så vi bokade inte in flera besök. Kändes jättekonstigt att gå därifrån och veta att när vi hörs nästa gång så är det efter förlossningen.....

Häromnatten låg Mathilda och snyftade som hon gör då hon drömt nåt läskigt. Frågade henne vad det var och så svarar hon "Jag längtar så efter att bebisen ska komma....". Hur sött är inte det?

I morse så fick jag sovmorgon, och när jag kom upp till dukat frukostbord så fick jag en teckning av Mathilda. Hon hade ritat min mage med bebisen inuti.... Gulle!

Jag är säker på att Mathilda kommer att bli världens bästa storasyster!!!!

I dag har vi plockat ihop barnvagnen, så nu är den redo för bebisen. Mathildas docka Emma har provåkt och hon verkade nöjd....

För skojs skull gick jag tillbaka och läste min dagbok från då Mathilda låg i magen. Otroligt vad lika dessa graviditeter är.... Det känns skönt att jag skrev så mycket då Mathilda låg i magen. Bebisen i magen är väldigt lugn och det gör mig stundvis lite orolig, men jag blir lugnare då jag läser att det var likadant med Mathilda. Det är knappt något sparkande alls, bara lite rörelser då och då.

Slutligen så kan jag meddela att vi nu har ett tjejnamn så gott som bestämt. Blir det en tjej så blir det nog en MAJA! Killnamn är fortfarande lika oklart.... Men jag tror ju å andra sidan stenhårt på en tjej till så vi kanske inte behöver grotta ner oss i killnamn....

Måndagen den 7:e februari (33+3)
I lördags var jag rätt orolig, bebisen vägrade att ge sig till känna. Jag försökte med buffar och iskallt vatten, men fick inte någon respons alls. Tack och lov så var det liv och rörelser i magen hela eftermiddagen och kvällen i går. Även natten till i dag och under dagen har jag känt av bebisen rätt mycket. Skönt!

I morgon ska jag träffa min nya barnmorska för första gången. Ska bli spännande. Hoppas att jag kommer att trivas bättre med henne.... Det gör jag alldeles säkert!!!

Torsdagen den 10:e februari (33+6)
Ännu några dagar har passerat och bebisankomst närmar sig! Det är 43 dagar kvar till beräknad födelse. Otroligt!

I tisdags var jag på mitt första besök hos min nya barnmorska. Vilken skillnad! Hon var precis så mysig och gullig som jag hade hoppats. Det kändes verkligen att hon brydde sig om mig som patient och att hon var kunnig och säkert. Urskönt! Jag ångrar inte mitt byte för en sekund...

Hon kollade blodvärde och blodtryck, och det var bra värden på båda. Sen kände hon på magen, och konstaterade att bebben fortfarande ligger med huvudet upp och rumpan ner. När hon sen skulle lyssna på fosterljuden, så var hon så himla säker och hittade ljuden direkt. Den förra barnmorska strulade alltid och jag hann bli skräckslagen innan ljuden hördes. Det var skönt att slippa det denna gång!

Jag ska tillbaka om två veckor igen, så får vi se hur det är med bebben då. Om den vänt sig eller inte.... Har den inte vänt sig så får man då fatta ett beslut om hur vi ska göra.

Tyvärr har jag inte så stora förhoppningar om att den ska vända sig. Den är ju inte speciellt rörlig i övrigt, och har nu legat på det här viset ett bra tag - så varför skulle den plötsligt få för sig att vända sig om?

Det skulle vara så himla typiskt nu när jag verkligen ser fram emot att få försöka mig på en vaginal förlossning igen, om det inte blir så på grund av att bebisen ligger i säte :(

Jag vill verkligen inte snittas igen och jag vill verkligen inte göra ett vändningsförsök - jag vill bara få en fin förlossning. Ska det vara för mycket begärt?

Jag skulle ju så gärna vilja vara med om att få föda ut bebisen, få upp den på mitt bröst och se vad det är för en liten filur som gömt sig därinne.  Jag har sett fram emot att få må någorlunda okej efter förlossningen (även om jag förstår att man är sliten och har ont), men ändå... Sett fram emot att få besök av Mathilda några timmar efter att bebisen är ute, och sett fram emot att få åka hem igen så fort som möjligt.

Vill inte bli liggande på uppvaket och ha ont, vill inte vara kvar på sjukhuset en massa dagar och vara utan Mathilda, vill inte ha ont lång tid efteråt. Blä!

Men än ska jag väl inte ge upp hoppet om en fin förlossning.....

Söndagen den 13:e februari
Tänkte bara sätta in en bild på mamma Sandra med stora maggen.... 40 dagar kvar till BF.

Torsdagen den 17:e februari (34+6)
Nu har jag varit och handlat lite inför bebisankomst! Har köpt hem blöjor, amningskupor, Baby Semp (in case of...) och saker till necessären. Tänkte att det kunde vara skönt att kunna göra ordning necessären redan nu. Jag tycker att det har känts rätt  överflödigt att packa en BB-väska redan, det räcker att skriva "packlista" har jag tyckt. Men vad sjutton, jag kan väl lika gärna packa ner det som kan packas ner i förväg. Man vet ju faktiskt inte, det KAN ju gå snabbare denna gång....

Bebis har bökat rätt mycket både i går och nu på morgonen. Jag kan inte riktigt avgöra om det är en hand eller en fot som jag känner uppåt... Just nu känner jag inte huvudet uppåt i alla fall - men det behöver inte betyda något. Helt plötsligt rätar bebisen upp sig och jag har ett huvud "uppkört" under bröstet. Jag har i vilket fall som helst inte helt givit upp hoppet om att den faktiskt ska vända sig!

Tisdagen den 22:a februari (35+4)
I morgon är det BM-dax igen. Ska bli spännande att se om bebisen lagt sig tillrätta nu... Känns inte så, men jag kan ha fel. Mentalt har jag ställt in mig på kejsarsnitt nu... Helst av allt vill jag ändå slippa snitt, men jag måste förbereda mig på att det kan bli så...

Har en del sammandragningar nu. Inga onda, men jag känner hur hela magen drar ihop sig och blir alldeles hård och stel.

Sover fruktansvärt dåligt nu. Det gör ont hur jag än ligger. Vidrigt!  Jag vaknar typ en gång i timmen och har ont. Blä!

Jag har fyra dagar kvar att jobba och det känns så himla bra!

Tisdagen den 1:a mars (36+4)
Sådärja! Nu har vi klivit in i månaden med stort M - bebismånaden... Hoppas jag... Det finns ju risk att det blir en aprilbebbe. Typ 1:a april eller nåt sånt....

Förra onsdagen var jag hos barnmorskan. Jag blev jätteglad så fort jag kom dig, för min nya barnmorska är verkligen urmysig och gullig och det kändes jättekul att komma till henne. Man känner verkligen att hon bryr sig om sina patienter. Kul!

Hur som helst så kände hon och lyssnade på magen. Fosterljuden var alldeles utmärkta och SF-måttet var precis på kurvan. När hon skulle känna hur bebisen låg så hade hon svårt att känna exakt hur den låg, så hon fick göra ett UL. Minsann så hade den lilla krabaten nu skött sig och vänt sig om! Misstänker att det hände på tisdagskvällen, för det var så himla livat i magen då :)

Nu är det bara att ställa om sig igen då, och förbereda sig på en normal förlossning! Jag vet ju inte med all säkerhet om jag fixar en normal förlossning - men jag är glad att jag åtminstone får en chans till att försöka! Jag skulle ju så gärna vilja vara med om det där fantastiska - även om det är en hel del smärta och slitande inblandat.

Jag jobbade min sista dag i går, och i dag börjar alltså min föräldrarledighet! Nu blev det inte riktigt som jag tänkt mig (det blir ju sällan så....). Mathilda är sjuk - men det är ändå full rulle, så att man skulle få lite sovmorgon kunde man ju glömma med en gång... Men men, jag ska nog hinna med det oxå. Räknar inte med att bebisen tittar förrän om ett par veckor ändå...

Måndagen den 7:e mars (37+3)
Nu äntligen hoppas jag att jag ska få lite egentid och kunna ladda inför förlossningen. Mathilda var hemma med mig hela förra veckan, så då fanns det ingen tid till vila precis. Dessutom blev jag själv sjuk igen i torsdags. Började hosta i onsdags kväll, men det var inte så farligt. Sen blev det värre på torsdagen och sen på fredagen var jag rätt däckad. Var ute och åt lunch med mamma, pappa & Mathilda, men sen när vi kom hem så var jag helt slut. Puh! När Micke kom hem från jobbet så la jag mig och sov i ett par timmar. När jag vaknade sen var jag dum och skulle stressa i väg och handla. Det resulterade i jobbiga sammandragningar och att jag var ännu mer slut. Fick inte i mig nån mat på kvällen, bara lite nyponsoppa. La mig vid halv åtta, och låg kvar i sängen till tio på lördagen. Var bara uppe för ett antal toabesök.... Jag var rätt däckad största delen av lördagen oxå.

Nu känns det i alla fall lite bättre! Skönt... Är lite orolig för att jag inte ska hinna vila upp mig innan det är dax. Känns inte som att jag är särskilt redo för en förlossning i det här skicket jag är nu....

Var hos barnmorskan i förmiddags och allt såg bra ut. Vi sammanfattade graviditeten och skrev ner några önskemål inför förlossningen. Kändes bra.

Vi bokade in två nya tider, 21/3 och 1/4. Jag hoppas att jag slipper den sista tiden, men det gör jag säkert inte....

Lördagen den 12:e mars (38+1)
I dag har Micke monterat ihop sängen, jag har bäddat den och Mathilda har provlegat den. Så nu vet vi att den är ok!

I dag har vi haft kalas för mig och Mathilda. Jag är helt slut nu efteråt... Mår dessutom illa och känner mig allmänt konstig, är kass i magen...  Ska nog gå och duscha och sen gå och lägga mig. Klockan nio en lördagkväll... Japp, så får det bli!

Tisdagen den 15:e mars (38+4)
Ouiiii..... 10 dagar kvar till BF i dag! Ärligt talat har jag lite svårt att ta in det.... Tänk att det är så nära nu tills vi får se vem det är som bott i min mage de senaste nio månaderna.... Det känns hur pirrigt som helst när man tänker på det, fast ändå känns det lite avlägset. Det känns som att det är ett par månader kvar typ - men faktum är att det kan inträffa precis när som helst och det gör mig lite scary..... Hur ska det gå? Kommer jag att få den revansch jag drömmer om?

De senaste dagarna har jag känt av lite molvärk i ryggen, så något är ju onekligen på gång - även om jag antar att det dröjer ett tag till i alla fall. 26:e mars, 28:e mars eller 1:a april tippar jag på...

Det är mycket tankar om hur livet som tvåbarnsmamma kommer att bli. Hur kommer Mathilda att reagera? Det är nästan det som känns mest spännande! Jag vill så gärna att förlossningen ska gå bra, så att vi kan komma hem igen så fort som möjligt. Vill inte vara ifrån Mathilda en massa dagar.

I går morse när Mathilda vaknade sa hon att hon var lessen. Jag frågade varför, och då svarar hon: "Jo, för att jag vill ha min lillebror eller lillesyster nu". Skruttan.... Så gulligt att höra att hon längtar....

Torsdagen den 17:e mars (38+6)
Så var det åtta dagar kvar till BF nu. Jag misstänker att det är delar av slemmisen som kommit ut de senaste dagarna... Jag har även haft lite molvärk i ryggen till och från....

Det är väl statusen just nu.....

Fredagen den 18:e mars (39+0)
I dag har jag BF enligt sista mens. Jag försöker att inte låtsas om det datumet - men det är ofrånkomligt... Nu längtar jag som sjutton efter bebisen, och tycker att det vore perfekt om den ville titta ut i helgen :)

Söndagen den 20:e mars (39+2)
Helgen närmar sig sitt slut, och ingen bebis har tittat ut...  Tidigare i eftermiddags hade jag en del mensvärk, och hoppades att det skulle betyda något men inte då....

I morrn ska jag till MVC, det blir förhoppningsvis sista besöket!

Tisdagen den 22:a mars (39+4)
Så var man ytterligare två dagar närmare BF, och nu har jag toklessnat! Vill ha bebis NU! Jag räknar ju med att gå över tiden nån vecka, men ändå så har jag nu lessnat rejält. Inte blev det bättre när jag fick höra i går på dagis att mina kusiners kusin hade fått sin bebis i söndags, nio dagar före bf. Hon smet före mig i kön.... *grrr* Just nu känns det som att jag inte kan tänka på nåt annat än bebisen, kunde knappt sova i natt för jag låg och hoppades så innerligt att den skulle börja avisera sin ankomst - men icke då....

Jag var hos barnmorskan i går, och allt såg bra ut. Bebisen var fixerad nu i alla fall. Skönt!

Onsdagen den 23:e mars (39+5)
Två dagar till BF och jag sitter här
med molvärk i ryggen och i magen.... Det började på eftermiddagen i går, och då var det rätt jobbigt stundtals... La mig i badet en stund för att lindra, men det hjälpte inte så mycket... La mig redan halv nio i går, men har haft lite ont hela natten så jag har inte sovit så bra...

Värken sitter i, och nu känns det som den tilltagit...  Når är helt klart på G - men det kan ju dröja... Förmodligen är det bara ett falsklarm, så värken är väl bortblåst snart. Men jag hoppas på att det blir nåt snart i alla fall! Tycker att skärtorsdagen är en bra dag för bebis att komma ut :)

Fredagen den 25:e mars (40+0)
Bebisdagen börjar lida mot sitt slut, och bebisen verkar trivas hur bra som helst inne i magen. Inga som helst tecken på att vilja komma ut...

I dag har vi haft fullt upp, skönt! Först var vi på Maxi och handlade och trängdes med allt folk. När vi kom hem satte vi oss ute och fikade. Det var sånt fantastiskt härligt väder idag! Sen tvättade Micke bilen och jag var med Mathilda när hon cyklade... Det gick inte så bra... Hon satte fart ner för backen och jag fick springa allt vad jag kunde efter henne... Men jag hann inte ikapp henne, hon körde omkull... Det gick bra tack och lov, hon skrapade handen lite bara... Men det blev till att bära Mathilda med ena armen och ta cykeln i andra armen :) Vilken syn!

På eftermiddagen och kvällen har vi haft besök av Jocke, Veronica & barnen. Vi har ätit våfflor, lekt en massa, killar kollade på hockey och sen åt vi Mc Donalds mat. Det har varit fullt upp med andra ord!

Natten till i dag drömde jag att Djurgården vann hockeyn, och att Micke då sa "Nu är det okej för bebisen att komma ut" - och att bebisen löd pappa... 
Hmm.... nu vann ju Djurgården i kväll...  Så då borde alltså bebisen ta och komma ut i morgon, så att Micke inte missar nästa match som är på söndag....

I kväll är det fullmåne... Det ska väl kunna starta förlossningen va?! Jag vill verkligen det i alla fall!

Söndagen den 27:e mars (40+2)
Bebisen ligger kvar i tryggt förvar inne i magen... Gick en timmes promenad i går, och hade sååå ont efteråt. Men inte tusan hände det något för det.... Jag hade lite småont under kvällen igår, men inget alarmerande...

Nätterna är jobbiga, jag hoppas hela tiden på att vakna av att något är på gång, men än har det inte blivit så!

Kanske blir det som jag sagt från början, att bebisen kommer titta ut på Sandras födelsedag. I morgon med andra ord... Mathilda är ju född på Åsas födelsedag, så då passar det väl bra om denna bebis föds på Sandras födelsedag.... Det lär framtiden få utvisa!

Samma dag - men senare...
Dagen börjar närma sig slut, och inget mer har hänt. Har lite småont då och då, och en del sammandragningar. Men dom är varken regelbundna eller gör ont....

Micke & Mathilda har varit hos Mickes föräldrar i Enköping hela dagen, och jag har varit hemma och tagit det lugnt. Skönt, men lite småtråkigt. Fastän jag bara är inne på min andra plusdag så börjar jag nu känna mig lite uppgiven... Vill ha bebis NU!

Nu ska jag i alla fall gå och lägga mig, och hoppas på att min teori om att bebisen ska komma på Sandras födelsedag stämmer :)

Måndagen den 28:e mars (40+3)
Ännu en dag utan bebisankomst börjar lida mot sitt slut....

I dag har vi varit och handlat. Först lite mat på Maxi, och sen var jag på Lindex och köpte en våroverall till bebisen. Kom på det i natt när jag inte kunde sova, att de overaller vi har är ju rätt tjocka så de blir nog för varma nu när det börjat bli vår.

På eftermiddagen var jag och Mathilda hos mamma & pappa, där även mormor & morfar var och hälsade på. Nu i kväll har Åsa & Thomas varit hos oss. Trevligt med sällskap! Tidigare i dag kände jag att jag mest bara ville sova bort den här dagen....

På återseende i morgon antar jag...  Faktum är att nu vill jag faktiskt att bebisen stannar inne, i alla fall tills i morgon kväll eller något. I morgon väntar vi nämligen besök av Manuela & Oliver som vi inte träffat sen i somras! Mathilda ser verkligen fram emot att träffa Oliver, och det känns trist om det inte kan bli av.....

Förresten i morgon är det vecka 40+4. Då Mathilda föddes startade förlossningen i vecka 40+4... Sen kom hon ju inte ut förrän 40+6, men ändå....

Tisdagen den 29:e mars (40+4)
Nej, ingen bebis än. Jag är less och vill ha bebis NU. Jag börjar tro att det hela är ett skämt, och att bebisen kommer att återbildas eller nåt i magen, så att magen sakta kommer att pysa ihop igen....

Kom att tänka på i går, tänk om jag går två veckor över tiden - och Åsa får två veckor för tidigt... Då kommer deras bebis före vår ändå... Jag har ju drömt om det flera gånger under graviditeten... Kanske är det en sanndröm? Hoppas inte det.... Inte för min skull i alla fall! Unnar gärna Åsa att få två veckor för tidigt, men att jag ska gå över två veckor... Nej tack!

Onsdagen den 30:e mars (40+5)
Inget nytt.... Less och uppgiven! Har ägnat dagen åt att sova, kolla på film och varit och hälsat på en marsmamma. Det var förståss väldigt trevligt! Gjorde dessutom flera bra fynd hemma hos henne... Köpte ett babygym, en amningskudde, en amningspump och en sparkdräkt! Allt för 200:- Tip top!

Torsdagen den 31:a mars (40+6)
I dag är sista chansen om vi ska hinna få en marsbebis.... Vaknade upp med molvärk i morse - som så många andra dagar iofs... En rosaaktig slemklump hamnade på pappret, och magen är kass... Undrar omd et betyder något? Vågar verkligen inte ta ut något ännu, men jag hoppas förståss....

14:22 Har varit ute en sväng på förmiddagen. Klippte ner lite vissna buskar från rabatten, och gick och slängde dem i den blivande majbrasan. Gick sen en liten promenadsväng och såg årets första tussilago. Nu har jag nyligen vaknat efter en timmes skön sömn. Välbehövligt då natten till i dag inte var den bästa precis.... När jag vaknade kom ännu en stor slemklump på pappret, och värken i ryggen har tilltagit rätt rejält. Inga ordentliga värkar än, mer som kraftig mensvärk. Känner mig lite illamående, och har svårt att tänka på mat... Har druckit två smoothies till lunch. Åh vad jag hoppas att det är på allvar nu!

19:36 Nä, nån marsbebis verkar det inte bli. Har fortfarande lika kraftig mensvärk, men inga riktiga värkar. Jag hoppas såklart att det kommer igång på allvar under natten nu, eller åtminstone i morrn bitti. Det får väl bli en 1:a aprilare då....

Fredagen den 1:a april (41+0)
Jaha... en hel jäkla vecka över tiden och bebisen vill inte komma ut. Känner varken mer eller mindre än i går, utan det är samma lika typ....

Skulle gått till MVC i morse, men min barnmorska var sjuk. Nu fick jag en ny tid på måndag, och på det besöket ska jag få en tid till överburenhetskoll på KS nästa fredag om inget hänt. Men innan dess måtte väl ändå bebisen komma ut???


Jag tycker ju förståss att det här ser rätt trångt och obekvämt ut för bebisen,
men h*n verkar inte dela min uppfattning....

Lördagen den 2:a april (41+1)
Åttonde plusdagen.... Suck! Jag hade räknat med ungefär en vecka över tiden, men så här länge? Nä...

I går städade jag, promenerade raskt och gick i trapporna :) Men inte fasiken hjälpte det....
I dag har vi planerat in mathandling, tivolibesök och grillning. Så vi ska väl få den här dagen att gå oxå... Men mest av allt hoppas jag förstås på att vi får åka in till KS och föda bebis....

Söndagen den 3:e april (41+2)
Nä. nu orkar jag inte mer. Nio dagar över tiden. Varför? Jag vill ha ut bebisen NU! Ju längre tiden går, desto mer orolig blir jag inför förlossningen och inför att något ska hända bebisen. Tänk om den dör i magen nu så här på sluttampen? Fan... jag vill inte mera!

Undrar om det hjälper att gråta? Troligen inte, men nu känner jag mig så jävla uppgiven att jag orkar inte göra annat. Det känns skit helt enkelt! Skulle helst av allt bara vilja ligga och sova ända tills det sätter igång.

Jag får väl förmodligen snällt gå till barnmorskan i morgon ändå. Det tråkiga är att det inte blir hos min ordinarie barnmorska, utan jag misstänker att det blir hos den barnmorskan som hade omfödersketräffen. Hon var ju rolig... NOT! Superförvirrad och allmänt konstig.. Blä, blä, blä!

Om bebisen mot all förmodan skulle födas i dag, så skulle det bli ett rätt coolt födelsedatum i alla fall - 050403. Men chansen att bebisen föds i dag känns inte så särskilt stor precis....

20:45 Det har varit en hemsk dag i dag. Jag känner mig så fruktansvärt uppgiven... Har haft två gråtattacker under dagen. Inte för att det hjälper, men jag kan inte rå för det. Tårarna bara kommer.

Jag skulle helst av allt vilja lägga mig och sova, och inte vakna förrän bebisen bestämmer sig för att komma ut. Men det är kanske ingen bra idé... Hur som helst så tänker jag gå och lägga mig nu!

Måndagen den 4:e april (41+3)
Jodå, jag är kvar med magen i vädret. Tio dagar plus....
I dag har jag i alla fall varit på bra humör och haft gott om hopp. När jag vaknade i morse så fick jag en blodig flytning, och dessa har fortsatt under dagen. Det är inga blödningar, utan enbart blodblandade flytningar. Har dessutom haft en intensiv mensvärk hela dagen.

Var hos barnmorskan idag, och det var mycket riktigt den barnmorskan jag misstänkte. Tack och lov var hon bättre som barnmorska, än att hålla i en träff...  Jag berättade om mina blodblandade flytningar, och hon tyckte till en början att vi skulle åka in på en koll. Fast jag känner att jag hellre väntar lite tills värkarna kommer igång i alla fall....

Fick lämna urinprov som såg bra ut, även blodtrycket, magmåttet och fosterljuden var bra. Bebisen låg fixerad, och hade sjunkit långt ner. Skönt! Barnmorskan var rätt övertygad om att vi skulle ha vår bebis hos oss väldigt snart! Hoppas hon har rätt...

Det bokades ändå in en tid för överburenhetskontroll på KS på fredag, men barnmorskan trodde verkligen inte att jag skulle behöva gå på denna kontroll.

Ja, vi får väl se om det blir bebis i morgon eller ej?!

Tisdagen den 5:e april (41+4)
Det här hade jag inte ens kunnat drömma om i min vildaste fantasi.... Fy fan vad det känns trist och tradigt!

Jag hade ändå gott hopp i går efter mitt BM-besök, men i morse vaknar jag uppgiven som sjutton. Vill bara lägga mig ner och gråta....

Uttråkad? Ja, lite grann... Men det är ändå inte det värsta, det finns saker att ta tag i så jag behöver inte vara sysslolös. Jag har bara ingen lust till nånting. Ingen lust att gå utanför dörren.. Ingen lust att träffa människor, alla som frågar om det inte hänt nåt ännu... Tycker synd om Micke oxå, som måste åka till jobbet varje morgon och stå ut med att alla frågar vad han gör där, att han borde vara på BB i stället.

Blä, blä, blä.... Nu deppar jag ihop! Jag tror jag kommer bli helt störd av denna väntan....  Just nu känns det helt allvarligt som att bebisen inte kommer att komma ut. Jag kan lika gärna gå ut och börja söka jobb nu, så kan jag börja jobba igen.

Tack förresten för all peppning jag får i gästboken! Den värmer enormt mycket!!!!

Onsdagen den 6:e april (41+5)
Då var man inne på plusdag nummer tolv nu då...
I dag skulle vara en rätt cool dag för bebisen att födas... Mathilda är född 010302 och om bebisen skulle födas i dag skulle födelsedatumet bli 050406...
Ja, som ni ser - jag griper efter varenda litet halmstrå :)

20:39 Blidde ingen bebis i dag heller och nu har jag givit upp hoppet. Jag räknar med att det blir en koll på KS på fredag, och då tänker jag kräva igångsättning. Orkar inte längre nu....

Torsdagen den 7:e april (41+6)
Mycket funderingar blev det inatt. Hade svårt att sova och låg och vred och vände i sängen. Jag var helt inställd på att det skulle bli en igångsättning för min del, och jag tycker det känns lite sorgligt. Jag vill ju helst av allt få uppleva spänningen, och att förlossningen ska få starta av sig själv. DÅ känns det inte så lockande att bli igångsatt... Sen när jag dessutom inte heller vet om jag överhuvudtaget klarar av att föda vaginalt, då känns det ännu värre... En igångsatt förlossning som måste avslutas med snitt känns inte precis som drömmen. Men men, det är inte mycket att göra... Jag är väl inte gjord för att föda barn helt enkelt....  Ja, det här var alltså de funderingar jag låg och brottades med i natt när jag inte kunde sova :)

I morse var det jag som skulle lämna Mathilda på dagis, och eftersom hon kom sent i säng i går så tog vi lite sovmorgon. När jag vaknade vid 7:40 så kände jag mig allmänt konstig och hade en mycket mer intensiv mensvärk än innan. Åkte ner till dagis vid halv nio, och kom därifrån vid nio ungefär. Mathilda var lite lessen när jag åkte. Hon hade med sig en mjukis-stjärna som några andra barn tog från henne och kastade iväg, så hon blev jättelessen och ville åka hem med mig. Skruttisen....

Hursomhelst, när jag kom hem så började jag känna av värkar... Inte speciellt onda, och inte särskilt täta, men ändå... Gick på toaletten och nu kommer det mer blod igen. Jag gissar att vi kommer att få åka in i dag.... Ihhhhh! Fast jag vågar ändå inte ta ut för mycket i förskott.....

13:25 Har ungefär sex minuter mellan värkarna nu. Spännande...  Jag har pratat med KS och jag är välkommen in när jag vill. Än så länge vill jag stanna hemma en stund, men man vet aldrig...  Micke är hur som helst på väg hem.... Det här blir kanske min sista rapport innan bebis är ute :)

© Sandra Åström
www.familjenastrom.se